Kvantitet eller kvalité i gymnasieskolan?

I dagarna väljer Kristinehamns niondeklassare sin gymnasieutbildning.
Mängden av gymnasieprogram som Kristinehamn kan erbjuda är imponerande för en liten kommun.
Eleverna kan välja allt från humanistiskt- till industriprogram.

Men är antalet program viktig för en liten kommun?
Kristinehamns skola lever med en ständig konkurrens av andra kommuners gymnasieskolor.
Lilleruds jordbruksgymnasium i Vålberg och Spångbersgymnasiets byggprogram i Filipstad är några exempel på populära utbildningar som kristinehamnselever söker sig till.
Och Kristinehamns kommun får glatt betala för dessa elever.
Då är det kanske inte konstigt att man i Kristinehamn vill satsa på ett så brett gymnasieutbud som möjligt.
Men vad händer med kvalitén på utbildningarna om man satsar på bredd?

Jag själv gick på Sundstagymnnasiets musikestetiska program i slutet på 90-talet. Då var den utbildningen en av de allra populäraste musikutbildningarna i landet.
Men där har man nu satsat på bredd istället för kvalité.
Nu har utbildningen tappat sina enormt duktiga lärare och utbildningen har mist sin status.

För att locka elever till Kristinehamn från andra kommuner och för att väga upp mot de elever som söker sig här ifrån, så måste Kristinehamn kunna erbjuda utbildningar med så hög kvalité att elever väljer Kristinehamn framför andra kommuner.
Vi kanske inte behöver erbjuda ett så brett gymnasieprogram, men kvalitén på de program vi erbjuder bör svara mot vad näringslivet i kommunen eftersöker, och vad eleverna vill ha.
Jag tror det är bättre att satsa på kvalité snarare än kvantitet när det gäller gymnasieutbildningar i Kristinehamn.
Genom att satsa på kvalité kan vi locka hit de bästa lärarna, satsa på bra och ändamålsenliga lokaler och bli konkurenskraftiga mot övriga kommuner.
Vi måste göra allt för att få de elever vi har i kommunen att stanna, och få hit fler elever från andra kommuner.

Vålberg har lyckats med denna bedrift, så det borde även vi.

Eric Hesselius
Ledamot skolnämnden