Socialdemokraternas ”plakatpolitik” är och har varit skadlig för Kristinehamn Del 2

 

För feg för beslut?

Diskussionen om uppsägningen av den förra kommunchefen har varit hård och stundtals hätsk. Jag kommer inte uttala mig om hur själva uppgörelsen hanterades vid uppsägningen eftersom jag inte var inblandad i den men jag kan återge min syn av vad som ledde till att beslutet om uppsägning togs.

Kritiken mot kommunledningen var skarp från oss i oppositionen och handlade i stor del om en generell oreda i både ekonomi och rutiner. Trotts upprepade påpekanden och konkreta förslag från oss på hur vi skulle kunna komma till rätta med bristerna hände väldigt lite på kommunledningsförvaltningen. 

Samtidigt kunde socialdemokraternas styre av kommunen liknas vid en ”one man show” där Bjarne Olsson(S) sprang runt och lovade hejvilt både företag, föreningar och privatpersoner investeringar och verksamhet utan någon som helst politisk förankring i KS (något som vi i nuvarande majoriteten ofta blir sorgligt påminda om). Det gjorde naturligtvis jobbet svårt för kommunchefen att leda och styra organisationen efter de rutiner som trotts allt fanns.  

Efter diskussioner i KS om de brister vi såg i ledaskapet uppfattade vi att vi överens med majoriteten att inte förlänga kommunchefens förordnande när det kom upp för omprövning.

Döm om vår förvåning när Bjarne Olsson ändå valde att förlänga förordnandet(!). Vad som fick honom att ändra sig vet jag inte och någon förklaring fick vi inte heller.

Jag tror att Bjarne Olsson helt enkelt hade det för bra i sin roll som KSO. Utan en handlingskraftig kommunchef som hejdade de mest stolliga förslagen och vidlyftiga löftena kunde Bjarne härja fritt och gå förbi kommunchefen för att peta i detaljer han egentligen inte hade med att göra.

Det värsta med Bjarnes agerande är inte att han svek överenskommelsen med oppositionen utan att oredan i kommunens organisation fick fortgå. Det ledde till onödiga kostnader, ineffektiva verksamheter och, som vi fick kännedom om när vi tog över majoriteten, personal som for illa och i flera fall valde att lämna kommunen som arbetsgivare. Därför blev frågan om ledarskapet i kommunen prioriterad efter majoritetsskiftet och processen behövde ske skyndsamt.

Nu har vi en ny kommundirektör och en ny ekonomichef i Kristinehamn med ett helt annat fokus på att långsiktigt skapa ordning och reda i kommunens rutiner och processer. För oss som dagligen jobbar i kommunens organisation märks det redan en jätte stor skillnad. Budgetarbetet, investeringsplaner och redovisningen till oss politiker har blivit mycket bättre och den ekonomiska utvecklingen i kommunen har blivit mer förutseende. Det finns mycket kvar att gör men vi är på god väg.  

Räddade av staten

Jag och Liberalerna har ofta kritiserat Socialdemokraternas och dess lydpartier för hur de styrde kommunen och för deras skadliga, ekonomiska politik. Socialdemokraternas svar har alltid varit det samma: Vi gör ju ett positivt ekonomiskt resultat i kommun”.

Och det stämmer. Kommunen har under flera år haft ett positivt bokslut. Men det är inte på grund av socialdemokraternas styre, det är snarare trots socialdemokraternas styre.

Det som har räddat kommunen när sossarna dragit igång vidlyftiga investeringar, öst pengar över föreningar som stått dem nära och byggt ut kommunens verksamheter utan att ta hänsyn till den långsiktiga finansieringen är att staten har gått in och täckt kommunens underskott. Framförallt med tillfälliga investeringspengar.

I och med flyktingvågen 2015 tillsköt staten enorma summor till kommunerna för att ge dom en chans att hantera de ökade kostnader kommunerna fick för att ta emot de nyanlända på ett vettigt sätt.   

Problemet var bara att pengarna som kom ifrån staten en dag skulle ta slut. Det förefaller inte den förra majoriteten begripit trotts varningarna från oss i oppositionen. Istället gasade de på som om det inte fanns några begränsningar och skröt om hur de nu kunde göra satsningar utan att låna pengar. Satsningar som alltså finansierades av integrationspengar som skulle ha gått till att ta hand om de nyanlända och snabbt förbereda dom för till egen försörjning.

2021 tar de statliga pengarna för integrationen slut och kommunen står själv för hela ansvaret. Med en arbetslöshet på närmare 35 procent i gruppen nyanlända, en måluppfyllelse i skolan som är alldeles för låg och med verksamheter som inte långsiktigt har anpassats för de här utmaningarna är det nuvarande majoritet som får ta det ansvar socialdemokraterna inte brydde sig om. Nu gör vi vad vi kan för att organisera verksamheterna så de kan möte utmaningarna. Inte bara genom bra innehåll utan även så att de är ekonomiskt, långsiktigt, hållbara. Det hittills viktigaste beslutet är omorganisationen av arbetsmarknadsfrågorna och vuxenutbildningen som du kan läsa om här (länk Nkp1/12-20), men även det samarbete som Liberalerna initierade mellan skolan och socialförvaltningen som kommer att fokusera på barn med låg måluppfyllnad och som lever i familjer som är i behov av försörjningsstöd som du kan läsa om här (länk Nkp 3/9-20).

På grund av att den förra mandatperioden inte präglades av långsiktiga, väl ekonomiskt grundade satsningar har vi varit tvungna att de senaste två åren spara, effektivisera och rensaupp efter åtta år av socialdemokratisk plakatpolitik.

Som exempel drev den förra majoriteten igenom en skollokalsinvestering, men glömde idrottshallarna. Något som vi nu tvingas hantera i investeringsbudgeten.

De drev igenom en ny Stadspark, men glömde innehållet och kostnaden för framtida underhåll som nu ska rymmas inom tekniska nämndens rambudget.

De drev igenom en enorm investering av ett nytt teknik- och innovationscentrum som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Vad den slutgiltiga kostnaden blir kan vi bara spekulera om.

Bjarne Olssons(S) vidlyftiga löften till föreningar utan klara ekonomiska förutsättningar, tydliga riktlinjer och utan politiska beslut ryms inte inom kommunens budget utan måste hanteras genom att andra verksamheter och investeringar får stryka på foten.

Socialdemokraterna och deras vänner har fört en politik som har präglats av kortsiktighet, monumentbyggnation, röstfiske och en alldeles för stor tilltro till att staten ska komma och rädda kommunen i slutändan. De har haft tur att staten har gjort just det de senaste åren.

 

 Allt till alla på en gång

Har då socialdemokraterna insett bristerna i den ekonomiska politik de drev förra mandatperioden?

Nej, de agerar precis på samma sätt som de alltid gjort.

Trotts att vi vet att kommunens kostnader ökar i en snabbare takt än vad intäkterna gör och att vi blir allt färre som ska försörja allt fler vill socialdemokraterna ge allt till alla på en gång. Det förefaller inte finnas några begränsningar för hur små marginaler kommunens ekonomi ska planeras efter. 

En framträdande sosse utryckte till och med i KSAU att han i och med den ekonomiska prognosen ”absolut inte tyckte att kommunen skulle spara”. Istället tyckte han att vi skulle ta den lilla marginal kommunen har och lägga den på nämnderna så de skulle slippa effektiviseringskrav(?). Ett förslag som helt enkelt skulle innebära att vi inte skulle bry oss om de utmaningar vi står inför utan istället köra ned huvudet så långt i den socialistiska myllan som möjligt. Problemet är bra att även då måste man tillslut dra upp huvudet för att få luft. 

Och visst låter det bra när sossarna lovar allt till de som ropar högst men att de samtidigt, om de fick sin vilja igenom, skulle försätta kommunen i en ännu svårare ekonomiskt situation pratar de tyst om.  

Det färskaste exemplet är frågan om nybyggnationen av en hoppgropshall som det finns en önskan om från gymnastiksällskapet. 

Bjarne Olsson(S) uttalar sig i Nkp (länk Nkp 16/12-20) ”– Hade vi suttit kvar efter valet så hade gymnastikhallen redan varit byggd nu”. Tyvärr är det en ren lögn så vida han inte tycker kommunen behöver något byggnadslov för hallen. För detaljplanen för platsen hallen planeras byggas på, ägde laga kraft först för ett par veckor sedan och det är först då det går att söka bygglov(!).

Han nämner inte heller att en ny hall inte bra innebär en investeringskostnad för kommunen, utan också en driftskostnad på ca 1,5 milj. kr årligen som måste tas ur tekniska nämndens budget. Naturligtvis har inte Olsson(S) presenterat något förslag på vilken verksamhet han vill prioritera bort.

Jag tycker frågan om en ny hoppgropshall är viktig och den finns med i investeringsplanen och möjligen kan vi hitta utrymme att tidigarelägga investeringen. Men innan vi kan gå ut och säga att vi kör igång bygget måste de ekonomiska konsekvenserna vara klar. Samtidigt ska vi vara ärliga med att varje investering kommunen gör måste ställas mot någon annan. 

Jag tycker det är grovt oansvarigt att som en ledande politiker förslå investeringar som inte är ekonomiskt förankrade. Det är för mig plakatpolitik.

Och det är väl inte det kommunen är tillför, att enskilda partier och politiker ska fiska röster genom ogrundade beslut som enbart gynnar ens väljare i en viss intresseförening, företag eller från ett visst område i kommunen? 

Jag tycker att man som politiker måste se kommunen som en helhet och inte försöka vinna snabba poäng genom att räcka upp fingret och känna vilket håll vinden blåser. För då blir det plakatpolitik.

Clash of Santas

Ibland är det underligt vilka frågor som tar skruv i politiken. 

För mig är kommunens största utmaningar de låga resultaten i skolan, den höga arbetslösheten och kommunens tuffa ekonomi. Det är tuffa frågor att lösa som vi i majoriteten dagligen försöker komma till rätta med.

Det borde vara en samsyn i lokalpolitiken om dessa utmaningar och något vi borde debattera mer. 

Men i vilken fråga går då oppositionsrådet Olsson(S) ut och RASAR i lokalpressen. Jo, när det gäller julklappar till kommunens personal (länk VF26/11-20).

Först föreslog sossarna en julgåva enbart till personalen i Miljö- och byggnadsnämnden.

Det tyckte vi i majoriteten var underligt. Skulle inte all personal i kommunen få en gåva? Därför föreslog vi istället att ett presentkort à 500 kr skulle delas ut till all anställd person. En summa som efter vår och förvaltningens bedömning var rimlig utefter kommunens ekonomiska förutsättningar. 

Då förstod sossarna sitt misstag och kontrade med att fördubbla summan på presentkortet med motivationen att ”-Jag tycker det är snålt att bara ge 500 kronor i julgåva till alla anställda som Kristinehamnssamverkan föreslår. Vi i oppositionen tycker de ska få 1 000 kronor var, säger Bjarne Olsson (S), oppositionsråd.” (VF). 3 miljoner kronor är försumbart, menar Bjarne…

Ena sekunden ska bara vissa få.... sedan är det för lite när alla ska få.....

Bjarne fick frågan i Nkp (länk nkp 2/12-20) om vad de gav som julgåva när de satt i majoritet:

"– Ingenting, men då hade vi det stora julbordet för alla anställda och det var inte heller helt gratis, svarar Bjarne Olsson". 

För tusen kronor får man då anta... 

Socialdemokraternas agerande följer det sätt de alltid gör, finns det pengar i skattekistan åker spenderbyxorna på direkt (om de har torkat från förra gången de kissade i dom)!

Inga marginaler, ingen försiktighet och absolut inget framåtblickande.  

  

För mig är sossarnas politik obegriplig.

Varför ska vi, i en situation när kommunen är tvungen att anpassa sina kostnader efter minskade intäkter, öka våra utgifter, sänka våra marginaler och öka vår belåning?

Eftersom sossarna än så länge inte föreslagit någon skattehöjning, något som Vänsterpartiet i alla fall är tydliga med att de vill genomföra, måste svaret vara att sossarna fortfarande lever i tron att staten även i framtiden ska rädda vår kommuns ekonomi.

Det är bra att det är en tydlig skillnad mellan sossarnas och den nuvarande majoritetens ekonomiska politik. Ska vi kissa i byxorna och hoppas att mamma-staten kommer med ett par nya, torra, eller ska vi bygga kommunens verksamhet så den är långsiktigt ekonomisk hållbar och anpassad för de utmaningar vi står inför i framtiden?

Jag vet vad jag tycker.

Fortsättning i del 3…

Har du synpunkter? Kommentera gärna!

 God Jul!

/EH