Socialdemokraternas ”plakatpolitik” är och har varit skadlig för Kristinehamn Del 2

 

För feg för beslut?

Diskussionen om uppsägningen av den förra kommunchefen har varit hård och stundtals hätsk. Jag kommer inte uttala mig om hur själva uppgörelsen hanterades vid uppsägningen eftersom jag inte var inblandad i den men jag kan återge min syn av vad som ledde till att beslutet om uppsägning togs.

Kritiken mot kommunledningen var skarp från oss i oppositionen och handlade i stor del om en generell oreda i både ekonomi och rutiner. Trotts upprepade påpekanden och konkreta förslag från oss på hur vi skulle kunna komma till rätta med bristerna hände väldigt lite på kommunledningsförvaltningen. 

Samtidigt kunde socialdemokraternas styre av kommunen liknas vid en ”one man show” där Bjarne Olsson(S) sprang runt och lovade hejvilt både företag, föreningar och privatpersoner investeringar och verksamhet utan någon som helst politisk förankring i KS (något som vi i nuvarande majoriteten ofta blir sorgligt påminda om). Det gjorde naturligtvis jobbet svårt för kommunchefen att leda och styra organisationen efter de rutiner som trotts allt fanns.  

Efter diskussioner i KS om de brister vi såg i ledaskapet uppfattade vi att vi överens med majoriteten att inte förlänga kommunchefens förordnande när det kom upp för omprövning.

Döm om vår förvåning när Bjarne Olsson ändå valde att förlänga förordnandet(!). Vad som fick honom att ändra sig vet jag inte och någon förklaring fick vi inte heller.

Jag tror att Bjarne Olsson helt enkelt hade det för bra i sin roll som KSO. Utan en handlingskraftig kommunchef som hejdade de mest stolliga förslagen och vidlyftiga löftena kunde Bjarne härja fritt och gå förbi kommunchefen för att peta i detaljer han egentligen inte hade med att göra.

Det värsta med Bjarnes agerande är inte att han svek överenskommelsen med oppositionen utan att oredan i kommunens organisation fick fortgå. Det ledde till onödiga kostnader, ineffektiva verksamheter och, som vi fick kännedom om när vi tog över majoriteten, personal som for illa och i flera fall valde att lämna kommunen som arbetsgivare. Därför blev frågan om ledarskapet i kommunen prioriterad efter majoritetsskiftet och processen behövde ske skyndsamt.

Nu har vi en ny kommundirektör och en ny ekonomichef i Kristinehamn med ett helt annat fokus på att långsiktigt skapa ordning och reda i kommunens rutiner och processer. För oss som dagligen jobbar i kommunens organisation märks det redan en jätte stor skillnad. Budgetarbetet, investeringsplaner och redovisningen till oss politiker har blivit mycket bättre och den ekonomiska utvecklingen i kommunen har blivit mer förutseende. Det finns mycket kvar att gör men vi är på god väg.  

Räddade av staten

Jag och Liberalerna har ofta kritiserat Socialdemokraternas och dess lydpartier för hur de styrde kommunen och för deras skadliga, ekonomiska politik. Socialdemokraternas svar har alltid varit det samma: Vi gör ju ett positivt ekonomiskt resultat i kommun”.

Och det stämmer. Kommunen har under flera år haft ett positivt bokslut. Men det är inte på grund av socialdemokraternas styre, det är snarare trots socialdemokraternas styre.

Det som har räddat kommunen när sossarna dragit igång vidlyftiga investeringar, öst pengar över föreningar som stått dem nära och byggt ut kommunens verksamheter utan att ta hänsyn till den långsiktiga finansieringen är att staten har gått in och täckt kommunens underskott. Framförallt med tillfälliga investeringspengar.

I och med flyktingvågen 2015 tillsköt staten enorma summor till kommunerna för att ge dom en chans att hantera de ökade kostnader kommunerna fick för att ta emot de nyanlända på ett vettigt sätt.   

Problemet var bara att pengarna som kom ifrån staten en dag skulle ta slut. Det förefaller inte den förra majoriteten begripit trotts varningarna från oss i oppositionen. Istället gasade de på som om det inte fanns några begränsningar och skröt om hur de nu kunde göra satsningar utan att låna pengar. Satsningar som alltså finansierades av integrationspengar som skulle ha gått till att ta hand om de nyanlända och snabbt förbereda dom för till egen försörjning.

2021 tar de statliga pengarna för integrationen slut och kommunen står själv för hela ansvaret. Med en arbetslöshet på närmare 35 procent i gruppen nyanlända, en måluppfyllelse i skolan som är alldeles för låg och med verksamheter som inte långsiktigt har anpassats för de här utmaningarna är det nuvarande majoritet som får ta det ansvar socialdemokraterna inte brydde sig om. Nu gör vi vad vi kan för att organisera verksamheterna så de kan möte utmaningarna. Inte bara genom bra innehåll utan även så att de är ekonomiskt, långsiktigt, hållbara. Det hittills viktigaste beslutet är omorganisationen av arbetsmarknadsfrågorna och vuxenutbildningen som du kan läsa om här (länk Nkp1/12-20), men även det samarbete som Liberalerna initierade mellan skolan och socialförvaltningen som kommer att fokusera på barn med låg måluppfyllnad och som lever i familjer som är i behov av försörjningsstöd som du kan läsa om här (länk Nkp 3/9-20).

På grund av att den förra mandatperioden inte präglades av långsiktiga, väl ekonomiskt grundade satsningar har vi varit tvungna att de senaste två åren spara, effektivisera och rensaupp efter åtta år av socialdemokratisk plakatpolitik.

Som exempel drev den förra majoriteten igenom en skollokalsinvestering, men glömde idrottshallarna. Något som vi nu tvingas hantera i investeringsbudgeten.

De drev igenom en ny Stadspark, men glömde innehållet och kostnaden för framtida underhåll som nu ska rymmas inom tekniska nämndens rambudget.

De drev igenom en enorm investering av ett nytt teknik- och innovationscentrum som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Vad den slutgiltiga kostnaden blir kan vi bara spekulera om.

Bjarne Olssons(S) vidlyftiga löften till föreningar utan klara ekonomiska förutsättningar, tydliga riktlinjer och utan politiska beslut ryms inte inom kommunens budget utan måste hanteras genom att andra verksamheter och investeringar får stryka på foten.

Socialdemokraterna och deras vänner har fört en politik som har präglats av kortsiktighet, monumentbyggnation, röstfiske och en alldeles för stor tilltro till att staten ska komma och rädda kommunen i slutändan. De har haft tur att staten har gjort just det de senaste åren.

 

 Allt till alla på en gång

Har då socialdemokraterna insett bristerna i den ekonomiska politik de drev förra mandatperioden?

Nej, de agerar precis på samma sätt som de alltid gjort.

Trotts att vi vet att kommunens kostnader ökar i en snabbare takt än vad intäkterna gör och att vi blir allt färre som ska försörja allt fler vill socialdemokraterna ge allt till alla på en gång. Det förefaller inte finnas några begränsningar för hur små marginaler kommunens ekonomi ska planeras efter. 

En framträdande sosse utryckte till och med i KSAU att han i och med den ekonomiska prognosen ”absolut inte tyckte att kommunen skulle spara”. Istället tyckte han att vi skulle ta den lilla marginal kommunen har och lägga den på nämnderna så de skulle slippa effektiviseringskrav(?). Ett förslag som helt enkelt skulle innebära att vi inte skulle bry oss om de utmaningar vi står inför utan istället köra ned huvudet så långt i den socialistiska myllan som möjligt. Problemet är bra att även då måste man tillslut dra upp huvudet för att få luft. 

Och visst låter det bra när sossarna lovar allt till de som ropar högst men att de samtidigt, om de fick sin vilja igenom, skulle försätta kommunen i en ännu svårare ekonomiskt situation pratar de tyst om.  

Det färskaste exemplet är frågan om nybyggnationen av en hoppgropshall som det finns en önskan om från gymnastiksällskapet. 

Bjarne Olsson(S) uttalar sig i Nkp (länk Nkp 16/12-20) ”– Hade vi suttit kvar efter valet så hade gymnastikhallen redan varit byggd nu”. Tyvärr är det en ren lögn så vida han inte tycker kommunen behöver något byggnadslov för hallen. För detaljplanen för platsen hallen planeras byggas på, ägde laga kraft först för ett par veckor sedan och det är först då det går att söka bygglov(!).

Han nämner inte heller att en ny hall inte bra innebär en investeringskostnad för kommunen, utan också en driftskostnad på ca 1,5 milj. kr årligen som måste tas ur tekniska nämndens budget. Naturligtvis har inte Olsson(S) presenterat något förslag på vilken verksamhet han vill prioritera bort.

Jag tycker frågan om en ny hoppgropshall är viktig och den finns med i investeringsplanen och möjligen kan vi hitta utrymme att tidigarelägga investeringen. Men innan vi kan gå ut och säga att vi kör igång bygget måste de ekonomiska konsekvenserna vara klar. Samtidigt ska vi vara ärliga med att varje investering kommunen gör måste ställas mot någon annan. 

Jag tycker det är grovt oansvarigt att som en ledande politiker förslå investeringar som inte är ekonomiskt förankrade. Det är för mig plakatpolitik.

Och det är väl inte det kommunen är tillför, att enskilda partier och politiker ska fiska röster genom ogrundade beslut som enbart gynnar ens väljare i en viss intresseförening, företag eller från ett visst område i kommunen? 

Jag tycker att man som politiker måste se kommunen som en helhet och inte försöka vinna snabba poäng genom att räcka upp fingret och känna vilket håll vinden blåser. För då blir det plakatpolitik.

Clash of Santas

Ibland är det underligt vilka frågor som tar skruv i politiken. 

För mig är kommunens största utmaningar de låga resultaten i skolan, den höga arbetslösheten och kommunens tuffa ekonomi. Det är tuffa frågor att lösa som vi i majoriteten dagligen försöker komma till rätta med.

Det borde vara en samsyn i lokalpolitiken om dessa utmaningar och något vi borde debattera mer. 

Men i vilken fråga går då oppositionsrådet Olsson(S) ut och RASAR i lokalpressen. Jo, när det gäller julklappar till kommunens personal (länk VF26/11-20).

Först föreslog sossarna en julgåva enbart till personalen i Miljö- och byggnadsnämnden.

Det tyckte vi i majoriteten var underligt. Skulle inte all personal i kommunen få en gåva? Därför föreslog vi istället att ett presentkort à 500 kr skulle delas ut till all anställd person. En summa som efter vår och förvaltningens bedömning var rimlig utefter kommunens ekonomiska förutsättningar. 

Då förstod sossarna sitt misstag och kontrade med att fördubbla summan på presentkortet med motivationen att ”-Jag tycker det är snålt att bara ge 500 kronor i julgåva till alla anställda som Kristinehamnssamverkan föreslår. Vi i oppositionen tycker de ska få 1 000 kronor var, säger Bjarne Olsson (S), oppositionsråd.” (VF). 3 miljoner kronor är försumbart, menar Bjarne…

Ena sekunden ska bara vissa få.... sedan är det för lite när alla ska få.....

Bjarne fick frågan i Nkp (länk nkp 2/12-20) om vad de gav som julgåva när de satt i majoritet:

"– Ingenting, men då hade vi det stora julbordet för alla anställda och det var inte heller helt gratis, svarar Bjarne Olsson". 

För tusen kronor får man då anta... 

Socialdemokraternas agerande följer det sätt de alltid gör, finns det pengar i skattekistan åker spenderbyxorna på direkt (om de har torkat från förra gången de kissade i dom)!

Inga marginaler, ingen försiktighet och absolut inget framåtblickande.  

  

För mig är sossarnas politik obegriplig.

Varför ska vi, i en situation när kommunen är tvungen att anpassa sina kostnader efter minskade intäkter, öka våra utgifter, sänka våra marginaler och öka vår belåning?

Eftersom sossarna än så länge inte föreslagit någon skattehöjning, något som Vänsterpartiet i alla fall är tydliga med att de vill genomföra, måste svaret vara att sossarna fortfarande lever i tron att staten även i framtiden ska rädda vår kommuns ekonomi.

Det är bra att det är en tydlig skillnad mellan sossarnas och den nuvarande majoritetens ekonomiska politik. Ska vi kissa i byxorna och hoppas att mamma-staten kommer med ett par nya, torra, eller ska vi bygga kommunens verksamhet så den är långsiktigt ekonomisk hållbar och anpassad för de utmaningar vi står inför i framtiden?

Jag vet vad jag tycker.

Fortsättning i del 3…

Har du synpunkter? Kommentera gärna!

 God Jul!

/EH

Socialdemokraternas ”plakatpolitik” är och har varit skadlig för Kristinehamn

 Del 1

Snart har det gått två år sedan vi i den blågröna majoriteten tog över styrelser och nämnder i Kristinehamn och det är en underdrift att säga att det har funnits mång frågor att ta tag i.

Jag har tänkt att i några inlägg här skriva om min syn på politiken i Kristinehamn de senaste åren och sammanfatta mina två första år i politisk majoritet. 

Jag vill visa hur dåliga idéer och kortsiktiga politiska beslut försatt kommunen i en svår situation. 

Vårt första år vid makten präglades tyvärr inte av politikutveckling, utan av uppstädning efter åtta år av socialdemokratiskt lett styre. Det är stor skillnad att arbeta som politiker i majoritet mot att arbeta i opposition, inte minst när det gäller tillgången till information och möjligheten att påverka.

Liberalernas första prioritering var, precis om vi gick till val på, att få ordning på kommunens ekonomiska redovisning för att börja få kontroll över kommunens kostnader.  

Det är uppenbart att intresset för den ekonomiska redovisningen och uppföljningen har varit obefintlig. Förvaltningarna verkade närmast förvånade när vi ville arbeta för bättre ekonomisk uppföljning och styrning.

Bristerna har framförallt handlat om avsaknaden av långsiktighet i den ekonomiska politiken. Allt för många snabba, ogenomtänkta och publikfriande beslut har lett fram till ohållbar situation för kommunen där den långsiktiga finansieringen av kommunens verksamheter förbisetts.

Hur har det då blivit så här? Här är några exempel.

Social ingenjörskonst

Beslutet om att bygga Kristinehamns Teknik och Innovationscenter (KTIC) föregicks av intensiva debatter vilket jag redan skrivit om här på bloggen. Liberalerna och övriga allianspartierna motsatte sig förslaget och Liberalerna gick då längst med att föreslå att kommunen först och främst skulle utreda möjligheten att lägga den nya skolan i redan befintliga lokaler. Svaret från dåvarande KS-ordförande Bjarne Olsson (S) var (efter han skrattat klart) att förslaget var oseriöst och inte ens värt att diskutera. Jag undrar om han skrattat lika gott idag?

Inte ens när vi liberaler vädjade i en öppen skrivning till dåvarande majoriteten vill dom lyssna på våra argument. Istället pressades beslutet igenom i KF med en rösts marginal socialisternas monumentbyggnation var ett faktum.

   

KTIC, Kristinehamn

Vad var då argumenten för att bygga KTIC?

Förs och främst var det för att nuvarande Prästerudsgymnasiets lokaler var utdömda och det var inte längre möjligt att bedriva skolverksamhet i dom och att personalen som bedrev undervisning både på Prästerud och på Brogårdsskolan inte skulle behöva förflytta sig under sin arbetsdag. Nu åtta år senare förefaller skolan fortfarande vara igång med fungerande undervisning. 

Det tyngsta argumentet den socialdemokratiskt ledda majoriteten hade var att bryta den enligt dom osunda skolkulturen på Prästerudsgymnasiet genom att blanda upp dess elever med de elever som gick en "finare utbildning" på Brogårdsskolan. Med andra ord social ingenjörskonst.

Det här är väldigt talande för hur socialister ser på utbildning och individens egna val. Att välja en praktisk utbildning, som i många fall leder till snabb anställning, men som inte är högskoleförberedande går inte för sig. Motorburen ungdom och kulturen runt fordon och industri är inte fin nog och ”Bultarna” måste bekämpas. Den för med sig en ”antiplugg-kultur” och bidrar till ”den toxiska manligheten” fick vi höra....

Jag har väldigt svårt att förstå den här synen på olika intressen eftersom jag i mitt civila arbete verkar inom markentreprenadbranschen och har där många kollegor som gått just praktiska utbildningar. Många av dessa är inga teoretiker men oerhört duktiga praktiker och därför själva valt den yrkesbanan. Socialisternas idé om att alla måste kunna läsa en högre utbildning är därför kontraproduktivt då de vill tvinga alla till teoretiska utbildningar med följden att allt för många inte klarar sin skolgång.

Ytterligare ett exempel på det här är svaret jag fick när jag frågade om varför KTIC inte skulle ha någon egen kafeteria. Svaret blev att ”TVÅ kafeterior kan vi inte ha, då kan ju eleverna dela upp sig”.

Grunden till den här idén är att samma möjligheter ska resultera i samma utfall. Det är i min värld helt fel slutsats. Samma möjligheter, vilket vi alltid ska sträva efter, kan aldrig ge samma utfall. Ifall det skulle göra det har alltid vissa människors egen vilja och förutsättningar förbisetts.

Jag tycker istället vi ska främja oliktänkande och lyfta olika typer av intressen och kulturer. Vi kan inte stöpa alla i samma form. Därför motsätter jag mig socialisternas experiment med KTIC och hoppas att eleverna själva ska få bestämma och välja sina intressen på den nya skolan.

Hur har då KTIC drabbat kommunen ekonomiskt? Det enkla svaret är att det vet vi inte än. Det kan vara så att projektet kommer kosta vad som var planerat från början men det kan också bli en ännu värre surdeg för kommunen än vad skolan redan är. Hur det blir avgörs nu i domstol. 

Det märkliga är att oppositionsrådet Olsson (S) vid ett flertal gånger varit ute i media och krävt att politiken lägger sig i processen med att få bygget godkänd. Det vore naturligtvis högst olämpligt då det är oberoende besiktningsmän som ska komma överens. Exakt vad Olsson (S) vill att vi i ska göra har han inte preciserat men enligt honom (Nkp 14/7) så bär Kristinehamnssamverkan ansvaret för de problem som uppstått under byggnationen(!).

Det vi vet är att skolan redan från början är dyr. Närmare 130 miljoner kr i investeringskostnad. Men det är inte nog med det.

Till det kommer Närsam, som ska flytta in i KTIC, få en tio gånger(!) så hög hyreskostnad mot vad de har idag. Något som kommunen måste skjuta till.

Det vi också vet är att vi inte vet vad som ska göras med gamla Jakobsbergsskolan. När beslutet togs om bygget av KTIC slängde Olsson(S) in ett rivningsförbud på den gamla skolan men inget om vad byggnaden ska användas till. Det var uppenbart ett knep för att få Miljöpartiet på banan. Klart är att om den gamla byggnaden, som nu fungerar som byggbarack, ska användas för kommunal verksamhet kommer omfattande investeringar att krävas.

Hanteringen av KTIC har kantats med bekymmer redan från början. Projektet ”trycktes igenom i KF” med en rösts övervikt och projekterades av en grupp män under kommunledningsförvaltningen som inte arbetade efter gängse ordning i kommunen men som delade den socialistiska tanken om social ingenjörskonst. Till exempel var inte tekniska förvaltningen som var ansvarig för projektet, vilket vore det mest förnuftiga, utan gruppen var fristående direkt under dåvarande KSO och kommunchef. Det har i sin tur uppenbarligen skapat en hel del onödiga problem då ansvarsfördelningen i projektet varit oklar. Nu är den biten i iordningställd och tekniska förvaltningen ansvar nu för projektet.

Ytterligare ett problem är att projektet upphandlats som en totalentreprenad istället för att konstruktionen handlats upp enskilt. Hade kommunen först upphandlat konstruktionen, sedan utförandet, tror inte jag vi skulle ha de problemen som nu diskuteras.

Flera av de här problemen jag lyft tror jag förra majoriteten kunnat undvika om de tänkt igenom beslutet, öppnat upp för en bredare diskussion om gymnasieskolans utveckling och följt de arbetsrutiner kommunen normalt arbetar efter. Istället fattades beslutet med minimal majoritet, utan att dåvarande majoritet var ett dugg intresserade att diskutera med oss i oppositionen. Det var uppenbarligen viktigare att få till ett beslut snabbat än att beslutet skulle vara välplanerat och genomtänkt.  

En konsekvens av det kontroversiella beslutet att starta projektet KTIC är att Socialdemokraterna förlorade valet 2018. Väljarna uppfattade, liksom jag, bygget som ett monument över socialisternas maktfullkomlighet och ovilja att kompromissa.  Därför kanske det inte är så konstigt att Socialdemokratierna nu försöker distansera sig från bygget och hoppa väl på att väljarna glömt frågan om ”Bjarnesborg” till valet 2022.

Nu är läget som det är och det viktiga är att Socialdemokraternas prestigebygge blir godkänd så vi kan ta det i bruk och fylla det med så bra individfokuserad verksamhet och så lite socialingenjörskonst som möjligt och där vi istället värnar ungdomarnas olikheter. 

”Det är bara en massa sura företagare som svarar”

En av de prioriterade frågorna vi i Kristinehamnssamverkan ville fokusera på när vi tog över styret var kommunens näringslivsklimat. Kristinehamn var nere på ett bottenresultat i Svenskt näringslivs rankning (något jag skrivit om här tidigare) och det var uppenbart att den tidigare majoriteten inte varit intresserade av att jobba för att stärka relationen med det lokala näringslivet. Jag mins väl när en vänsterpartistisk företrädare kommenterade det låga resultatet med att det var inget att bry sig om, ”det är ju ändå bara en massa sura företagare som svarar på enkäten”. Jag måste säga att jag häpnade när jag hörde kommentaren men det är också talande för hur oviktig frågan var för den förra majoriteten.

Frågan om näringslivsklimatet ÄR viktig för kommunen och för oss i Liberalerna har företagarnas villkor alltid varit prioriterad. Har vi inte ett dynamiskt, varierat och livskraftigt lokalt näringsliv kommer inte i förlängningen kommunen klara sitt uppdrag. Det är i de små och medelstora företagen arbetstillfällena och tillväxten skapas och om kommunen inte uppfattas som företagsvänlig kommer vi få svårt att locka till oss nya företagsetableringar och där med nya arbetstillfällen.    

Nu har vi vänt den negativa trenden i kommunen och även om företagsklimatet har blivit bättre är det mycket arbete som kvarstår. 

Fortsättning följer i Del 2.

Håller du inte med om det jag skriver är du välkommen att kommentera!

/EH