Värmland har alternativ

Kortare version av denna debattartikel publicerades i NKP 20/4 -11.


Landstingsfullmäktiges 81 ledamöter ska under året ta ställning i Regionfrågan. Fram till nu har allt verkat klart. Västra Götaland var enda alternativet. Men regionfrågan är en komplex fråga. Ju mer man lär sig desto fler frågor väcks. Så har också intresset för Värmland som partner ökat hos grannarna i öster. Nyligen offentliggjorde Karlstad en utredning som mer än något annat visade på svårigheten med att se vilket alternativ som blir bäst. Det alternativ som fått mest fokus och som utretts mest är Västra Götalandsregionen. Detta är det enda alternativ som partierna har att ta ställning till senast i juni. Säger vi ja så avslutas all dialog om övriga. Om vi däremot säger nej så har vi att fortsätta dialogen om Värmlands regionala tillhörighet.
Det finns inga entydiga belägg för att Värmland skulle utvecklas bättre inom Västra Götaland. Värmland behöver fler etableringar av företag för att ge flera jobb och vända befolkningstrenden till tillväxt, för att finansiera vår gemensamma välfärd. I en utredning om storregionen är receptet för framgång att acceptera Göteborg som tillväxtmotor. Det innebär att vi måste acceptera att satsningar på infrastrukturen främst ska ske i Göteborgsområdet. Hur utvecklar det Värmland?
Sedan Västra Götalandsregionen bildades 1999 har befolkningen i Dalsland minskat med nästan 3400 personer. Värmland ligger ännu längre bort från Göteborg. Vilka effekter får vi här om satsningarna på infrastruktur ska gå oss än mer förbi?
Vi behöver inte ingå i Västra Götaland för att klara den högspecialiserade sjukvården. Högspecialiserad sjukvård drivs av universitetssjukhusen, oavsett hur gränser dras i de omgivande landskapen. Även de stora regionerna behöver efter en regionreform fortsätta att samverka om specifika högspecialiserade vårdområden. För få människor bor i Sverige för att något annat ska vara möjligt.
En annan aspekt på samgåendet med Västra Götaland är att i det alternativet så kommer vi till en region vars strukturer andra redan format. Deras vilja att på nytt starta processen med en ny regionbildning är inte stor. Vi får gå upp i deras redan befintliga organisation. Detta är vad vi hört när vi har samtal med våra kollegor i Västra Götalandsregionen. Vi förstår dem och respekterar skälen.
I debatten har också ”en längre gemensam gräns mot Norge” förts fram som argument. Gränsen mot Norge utnyttjar handeln redan idag. En försvårande faktor i samverkan om sjukvård över riksgränsen är att vården administreras på olika nivåer i Norge och Sverige. Det påverkas inte av ändrade regiongränser i Sverige.
Fokuserar vi på möjligheterna i en samverkan österut så ser vi tillfället att starta en regionbildning från grunden, med några likvärdiga parter. Förutsättningar för de ingående parterna blir då mer likvärdiga från början.
Vi har redan ett väl utvecklat samarbete inom sjukvården i den sjukvårdsregion som ligger öster ut. Samarbetet med Karlskoga Lasarett är viktigt för oss som bor i Kristinehamn, Storfors och Filipstad. Värmland samverkar med Örebro Universitetssjukhus, som nu startar läkarutbildning och Uppsalas Universitetssjukhus med framför allt hjärnkirurgi.
Järnvägen och vägarna mellan Stockholm och Oslo är dessutom en viktig transportled som kan förstärkas och effektiviseras. Inom EU talar man om vikten av goda kommunikationer på sträckan mellan Oslo och Sankt Petersburg. En region där denna sträcka mer än någon annan utgör transporternas pulsåder kan ha lättare att nå samsyn om prioritering av anslag till infrastrukturen än vi får inom alternativet söderut.
Väljer Värmland det tredje alternativet så kan det inte bli annat än en regionkommun med låga staket till regionerna runt omkring. Nackdelen med att stå mol allén är att vår region blir ekonomiskt svag under överskådlig tid. Den enda fördelen är att vi själva styr över våra resurser dit vi själva vill.
Oavsett vilket alternativ som Värmlands förtroendevalda väljer så behöver vi ta krafttag i arbetet med regional utveckling. Det handlar om att stimulera flera företagare att etablera sig här, förbättra utbildningen, bättre järnvägar och vägar, fullt utbyggda bredbandssatsningar, en tillgänglig och högkvalitativ friskvård och sjukvård. Avseende näringslivsklimatet så har vi möjligheter att stärka tjänstesektorn genom att utnyttja de förutsättningar som finns för entreprenad inom vår gemensamma välfärdssektor.
Väljer Värmlands förtroendevalda att stå ensamma blir kraften i arbetet av kända skäl begränsad. Värmland kan också välja att göra arbetet i samverkan med andra och få gemensamt större resurser. Vi ser ingen avgörande nackdel i att söka detta samarbete österut.



Michael Helmersson
FP gruppledare, ledamot av kommunfullmäktige Filipstad

Eric Hesselius
FP ledamot av kommunfullmäktige i Kristinehamn

Naeimy Blücher Johansson
FP ledamot av landstingsfullmäktige i Värmland

Dementi

I en artikel i NWT idag kan man få uppfattningen om att Folkpartiet i Värmland bestämt sig i regionfrågan.
Så är det inte.
Den 15 juni håller vi ett partiråd, och då skall ställningen tas i regionfrågan.

/Eric

Regionfrågan

Det blev ett klart avståndstagande till ett samgående med Västragötalandregionen vid tisdagskvällens möte i Kristinehamn. En viljeyttring som folkpartiet har tagit till sig.
Det finns en lång rad argument till att det är dags för att ha större administrativa områden att ingå i för att bättre klara av medborgarservicen.
Det handlar bl a om att:
- höja utbildningsnivån och trygga behovet av kompetens
- öka jämställdheten och mångfalden för att skapa bättre livsmiljöer
- öka företagandet och stimulera entreprenörskap
- utvidga och sammanlänka lokala arbetsmarknadsregioner genom ökad kollektivtrafik såväl lokalt som till närbelägna centra, nationellt och internationellt, snabbtåg till de större städerna i Sverige och till Oslo samt förbättrad infrastruktur
- tillgänglighet i hälso- och sjukvården
- erbjuda universitetsstudier med hög kvalité och med goda möjligheter till forskning
- institutionaliserad samverkan med Oslo
- samverkan kring Vänern som vattenresurs
- E 18
Var kan vi då få det bästa utbytet mot ovannämnda bakgrund väster-, österut eller att behålla Värmland som egen region. Eftersom hela projektet bygger på ett större antal innevånare än de ca 270000 som nu bor i Värmland måste ett sådant alternativ kompletteras med förhandlingar med näraliggande regioner för att möjliggöra att staketen däremellan blir låga. Vi har idag ett omfattande samarbete och upphandlar vård i Göteborg på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Akademiska i Uppsala samt Örebro Universitetssjukhus. Vid dessa sjukhus kan värmlänningarna få specialistvård. Ska Värmland bilda egen region bygger det naturligtvis på att vi kan fortsätta denna samverkan.
Såsom ärendet ser ut idag i landstinget har vi att ta ställning till om vi ska gå in i Västra Götaland eller förkasta det. Tycker vi inte det är det mest optimala alternativet säger vi ett rungande nej och går en annan väg - exempelvis mot Örebro. Personligen känner jag en stor besvikelse över det här tillståndet eftersom splittringen är så stor i Värmland inte minst inom de olika partierna, därför kändes det välgörande att enigheten var så samstämd i Kristinehamn. Jag kommer personligen att arbeta för en annan lösning än västragötalands- alternativet i landstinget.
Vid det tidigare omnämnda mötet framkom – som sagt – en tydlig viljeinriktning från östvärmlänningarna att söka sig österut och det fanns önskemål om att snabbutreda frågan.
När frågan sist var uppe 2008 förkastades förslaget av olika anledningar men idag finns ett nyvaknat intresse hos Örebro att gå ihop med oss. De argument som framfördes på mötet avseende örebrovarianten är alltså ca 3 år gamla. Det är viktigt för oss i östra Värmland att få veta vad som ligger i Örebros återupptagna intresse och därför ska man snarast göra en utredning för att en gång för alla få veta dagsläget – först då kan vi gå till beslut. Det finns ett stort intresse bland politiker i östra Värmland att få en sådan utredning utförd. Det är också viktigt att vi är delaktiga i hela processen för väljer inte vi, väljer någon annan åt oss, det sistnämnda är det klart sämsta alternativet.

Naeimy Blücher Johansson (FP)
Landstingsledamot för östra Värmland

Föreningslivets samhällsansvar

Högerextrema grupper är på frammarsch i Värmland, och nu höjs röster bland annat från Brottsförebyggande Rådet att Kristinehamn och resten av östra Värmland är näst på tur.
Rasistiska grupper värvar medlemmar på våra skolor och propaganda klistras på kommunens gatulyktor.
Mottagliga skolungdomar faller alldeles för lätt för rasistiska budskap.
Här har skolan ett jätteansvar.
Men det är inte bara en uppgift för skolan. Kommunen borde ta ett större ansvar för att motverka rasistiska organisationer.
Men det har varit väldigt tyst i den här frågan från våra sju demokratiska partier.
Men vi måste agera innan högerextrema grupper får fotfäste i Kristinehamn.

Jag har ett förslag för att börja detta arbete:
Kristinehamns kommun betalar ut hundratusentals kronor till föreningslivet varje år.
Och stor del går till olika ungdomsverksamheter.
Och det skall det fortsättningsvis göra.
Men vilka krav ställer vi på de föreningar vi betalar ut till?
I många fall inga alls.
I bästa fall begär kommunen in en ekonomisk redovisning, men det är ofta allt.
Kristinehamns kommun borde kunna ställa högre krav.
Vi borde kräva av våra föreningar att man börjar arbeta med frågor om intolerans och mänskliga rättigheter.
Och vi kan kräva att föreningarna redovisar detta arbete.

Föreningar som ansöker om kommunala medel skall ha en handlingsplan för att motverka tex, rasism, mobbning och intolerans.
Av egen erfarenhet vet jag hur det kan låta på en hockeyrink eller en fotbollsplan. Rasistiska, kvinnoförnedrande och homofobiska glåpord hörs inte sällan.
Här har föreningslivet ett ansvar att medverka till en attitydförändring.
Och tar inte föreningarna det ansvaret själva, då skall kommunen ställa det kravet.
Inte bara på idrottsföreningar.

Med krav på redovisning av handlingsplan kan vi minimera risken att grupperingar med ett odemokratiska budskap, kan ta del av våra skattepengar.

Krav på handlingsplan mot intolerans borde också kunna ställas i kommunens upphandlingar. Ska ett företag leverera varor och tjänster till Kristinehamns kommun, då skall företaget också kunna visa på ett förebyggande arbete mot intolerans.

Detta är ett sätt förebygga att rasistiska och högerextrema grupper får fotfäste i i vår kommun.
Intolerans måste bekämpas hos alla organisationer i samhället.
Det ansvaret måste alla våra sju demokratiska partier ta på sig.
Det kravet ställer jag.

/EH