Värmland har alternativ

Kortare version av denna debattartikel publicerades i NKP 20/4 -11.


Landstingsfullmäktiges 81 ledamöter ska under året ta ställning i Regionfrågan. Fram till nu har allt verkat klart. Västra Götaland var enda alternativet. Men regionfrågan är en komplex fråga. Ju mer man lär sig desto fler frågor väcks. Så har också intresset för Värmland som partner ökat hos grannarna i öster. Nyligen offentliggjorde Karlstad en utredning som mer än något annat visade på svårigheten med att se vilket alternativ som blir bäst. Det alternativ som fått mest fokus och som utretts mest är Västra Götalandsregionen. Detta är det enda alternativ som partierna har att ta ställning till senast i juni. Säger vi ja så avslutas all dialog om övriga. Om vi däremot säger nej så har vi att fortsätta dialogen om Värmlands regionala tillhörighet.
Det finns inga entydiga belägg för att Värmland skulle utvecklas bättre inom Västra Götaland. Värmland behöver fler etableringar av företag för att ge flera jobb och vända befolkningstrenden till tillväxt, för att finansiera vår gemensamma välfärd. I en utredning om storregionen är receptet för framgång att acceptera Göteborg som tillväxtmotor. Det innebär att vi måste acceptera att satsningar på infrastrukturen främst ska ske i Göteborgsområdet. Hur utvecklar det Värmland?
Sedan Västra Götalandsregionen bildades 1999 har befolkningen i Dalsland minskat med nästan 3400 personer. Värmland ligger ännu längre bort från Göteborg. Vilka effekter får vi här om satsningarna på infrastruktur ska gå oss än mer förbi?
Vi behöver inte ingå i Västra Götaland för att klara den högspecialiserade sjukvården. Högspecialiserad sjukvård drivs av universitetssjukhusen, oavsett hur gränser dras i de omgivande landskapen. Även de stora regionerna behöver efter en regionreform fortsätta att samverka om specifika högspecialiserade vårdområden. För få människor bor i Sverige för att något annat ska vara möjligt.
En annan aspekt på samgåendet med Västra Götaland är att i det alternativet så kommer vi till en region vars strukturer andra redan format. Deras vilja att på nytt starta processen med en ny regionbildning är inte stor. Vi får gå upp i deras redan befintliga organisation. Detta är vad vi hört när vi har samtal med våra kollegor i Västra Götalandsregionen. Vi förstår dem och respekterar skälen.
I debatten har också ”en längre gemensam gräns mot Norge” förts fram som argument. Gränsen mot Norge utnyttjar handeln redan idag. En försvårande faktor i samverkan om sjukvård över riksgränsen är att vården administreras på olika nivåer i Norge och Sverige. Det påverkas inte av ändrade regiongränser i Sverige.
Fokuserar vi på möjligheterna i en samverkan österut så ser vi tillfället att starta en regionbildning från grunden, med några likvärdiga parter. Förutsättningar för de ingående parterna blir då mer likvärdiga från början.
Vi har redan ett väl utvecklat samarbete inom sjukvården i den sjukvårdsregion som ligger öster ut. Samarbetet med Karlskoga Lasarett är viktigt för oss som bor i Kristinehamn, Storfors och Filipstad. Värmland samverkar med Örebro Universitetssjukhus, som nu startar läkarutbildning och Uppsalas Universitetssjukhus med framför allt hjärnkirurgi.
Järnvägen och vägarna mellan Stockholm och Oslo är dessutom en viktig transportled som kan förstärkas och effektiviseras. Inom EU talar man om vikten av goda kommunikationer på sträckan mellan Oslo och Sankt Petersburg. En region där denna sträcka mer än någon annan utgör transporternas pulsåder kan ha lättare att nå samsyn om prioritering av anslag till infrastrukturen än vi får inom alternativet söderut.
Väljer Värmland det tredje alternativet så kan det inte bli annat än en regionkommun med låga staket till regionerna runt omkring. Nackdelen med att stå mol allén är att vår region blir ekonomiskt svag under överskådlig tid. Den enda fördelen är att vi själva styr över våra resurser dit vi själva vill.
Oavsett vilket alternativ som Värmlands förtroendevalda väljer så behöver vi ta krafttag i arbetet med regional utveckling. Det handlar om att stimulera flera företagare att etablera sig här, förbättra utbildningen, bättre järnvägar och vägar, fullt utbyggda bredbandssatsningar, en tillgänglig och högkvalitativ friskvård och sjukvård. Avseende näringslivsklimatet så har vi möjligheter att stärka tjänstesektorn genom att utnyttja de förutsättningar som finns för entreprenad inom vår gemensamma välfärdssektor.
Väljer Värmlands förtroendevalda att stå ensamma blir kraften i arbetet av kända skäl begränsad. Värmland kan också välja att göra arbetet i samverkan med andra och få gemensamt större resurser. Vi ser ingen avgörande nackdel i att söka detta samarbete österut.



Michael Helmersson
FP gruppledare, ledamot av kommunfullmäktige Filipstad

Eric Hesselius
FP ledamot av kommunfullmäktige i Kristinehamn

Naeimy Blücher Johansson
FP ledamot av landstingsfullmäktige i Värmland